Svensk ordbok 2009, webbversion

1ping`la substantiv ~n pinglor pingl·an1liten bjällra eller klocka ofta med särsk. klar och vacker klang musiksedan 1844till 2pingla 2(vacker och sexig) ung kvinna vard., ngt åld.; kan upp­fattas som ned­sätt.psykol.yrk.kalaspinglasedan 1940-talet
2ping`la verb ~de ~t pingl·ar1klinga eller ringa ofta med särsk. klar el. spröd ton musikett pinglande änglaspelen klocka pinglade när han öppnade butiksdörrenpinglasedan 1805ljud­härmande bildning 2få (ngt) att ringa eller klinga vard.musikhan pinglade på dörr­klockan○äv.telefonera pingla hempingla (på ngt), pingla (till ngn/ngt)sedan 1786Subst.:vbid1-279646pinglande, vbid2-279646pingling; pingel