Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n pinglor
pingl·an1liten bjällra eller klocka
ofta med särsk. klar och vacker klang
musiksedan 1844till 2pingla
2(vacker och sexig) ung kvinna
vard., ngt åld.; kan uppfattas som nedsätt.psykol.yrk.kalaspinglasedan 1940-talet
verb ~de ~t
pingl·ar1klinga eller ringa
ofta med särsk. klar el. spröd ton
musikett pinglande änglaspelen klocka pinglade när han öppnade butiksdörrenpinglasedan 1805ljudhärmande bildning
2få (ngt) att ringa eller klinga
vard.musikhan pinglade på dörrklockan○äv.telefonera
pingla hempingla (på ngt), pingla (till ngn/ngt)sedan 1786Subst.:vbid1-279646pinglande,
vbid2-279646pingling;
pingel