Svensk ordbok 2009, webbversion

pill`a verb ~de ~t pill·ar●peta lätt (och från o­lika håll) på ngt (smått) vard.Nollhan satt och pillade med den trasiga klockan○ofta med ton­vikt på resultatetvanligen med partikel, t.ex.bort, fram pilla bort kärnorna ur citronenpilla fram fröna ur gran­kottenpilla (på/med ngt), pilla (bort/fram ngt)sedan 1757sv. dial. pilla ’riva lätt; peta’; besl. med lågty. pillen ’plocka bort (agnar, skal)’; trol. av ljud­målande urspr. Subst.:vbid1-279458pillande; pill