Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
pill·ar●peta lätt (och från olika håll)
på ngt (smått)
vard.Nollhan satt och pillade med den trasiga klockan○ofta med tonvikt på resultatetvanligen med partikel, t.ex.bort, fram
pilla bort kärnorna ur citronenpilla fram fröna ur grankottenpilla (på/med ngt), pilla (bort/fram ngt)sedan 1757sv. dial. pilla ’riva lätt; peta’; besl. med lågty. pillen ’plocka bort (agnar, skal)’; trol. av ljudmålande urspr.
Subst.:vbid1-279458pillande;
pill