Svensk ordbok 2009, webbversion
pil`ka
verb ~de ~t
pilk·ar●fiska med pilk
jakt.JFRcohyponympimpla 1
pilka torskpilka ngtsedan 1893sv. dial. pilka ’plocka; påta; småspringa; pilka’; urspr. trol. ljudmålande; jfr 1pirka
Subst.:vbid1-279440pilkande,
vbid2-279440pilkning