Svensk ordbok 2009, webbversion

pi`lgrim substantiv ~en ~er pil|­grim·en●person som vall­färdar till en helig ort urspr. vanligen vandrande och ofta under svåra strapatser relig.yrk.pilgrimsdräktpilgrimstågpilgrimerna på PetersplatsenPetrusstatyns fot hade blankslitits av pilgrimernas kyssarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. pilagrimber, pelegrim; av lat. pelegri´nus, peregri´nus ’resande; främling’; jfr pelerin