Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pil|grim·en●person som vallfärdar till en helig ort
urspr. vanligen vandrande och ofta under svåra strapatser
relig.yrk.pilgrimsdräktpilgrimstågpilgrimerna på PetersplatsenPetrusstatyns fot hade blankslitits av pilgrimernas kyssarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. pilagrimber, pelegrim; av lat. pelegri´nus, peregri´nus ’resande; främling’; jfr pelerin