Svensk ordbok 2009, webbversion

pi`la verb ~de ~t pil·ar●ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.fram, in, iväg röra sig mycket snabbt vanligen om före­teelse med tämligen liten ut­sträckning Nollfågeln pilade i­väghunden kom pilandepila (ngnstans)sedan 1722Subst.:vbid1-279376pilande