Svensk ordbok 2009, webbversion
[pieta´]
substantiv ~n
piet·àn●bild av den sörjande Maria med Jesu döda kropp
vanligen i famnen; urspr. skulpterad (i trä)
konstvet.pietàbildpietàgruppen tysk pietà från 1300-taletMichelangelos berömda Pietà i Peterskyrkan i Romsedan 1871av ita. pietà ’fromhet’; jfr pietet
Se solen bebådar en gäckande en grym pietà.Erik Lindegren, Mannen utan väg (1942), 15:e sonetten (diktsamlingen är präglad av det pågående världskriget)