Svensk ordbok 2009, webbversion

pietà [pieta´] substantiv ~n piet·àn●bild av den sörjande Maria med Jesu döda kropp vanligen i famnen; urspr. skulpterad (i trä) konstvet.pietàbildpietàgruppen tysk pietà från 1300-taletMichelangelos berömda Pietà i Peterskyrkan i Romsedan 1871av ita. pietà ’fromhet’; jfr pietet Se solen bebådar en gäckande en grym pietà.Erik Lindegren, Mannen utan väg (1942), 15:e sonetten (diktsamlingen är präglad av det pågående världskriget)