Svensk ordbok 2009, webbversion
[pi`rsa]
verb ~de ~t
pierc·ar●(låta) göra hål i huden och fästa smycke (eller annat föremål) där
hyg.pierca öronenhennes föräldrar blev arga när hon piercade sig i navelnpierca ngt, pierca ngn (i ngt)sedan 1994till eng. pierce med samma betydelse
Subst.:vbid1-874095piercande,
vbid2-874095pierc(n)ing