Svensk ordbok 2009, webbversion

pierca [pi`rsa] verb ~de ~t pierc·ar●(låta) göra hål i huden och fästa smycke (eller annat före­mål) där hyg.pierca öronenhennes föräldrar blev arga när hon piercade sig i navelnpierca ngt, pierca ngn (i ngt)sedan 1994till eng. pierce med samma betydelse Subst.:vbid1-874095piercande, vbid2-874095pierc(n)ing