Svensk ordbok 2009, webbversion
[pid´jin]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●ofta i sammansättn.
blandspråk som hämtar sitt ordförråd från det ena och sin grammatik från det andra av två helt olikartade språk i kontakt
särsk. i samband med kontakter av kolonial natur
land.språkvet.SYN.synonymblandspråk
JFRcohyponymkreolspråk
pidginengelska○ibl. äv. försvagat om förvrängd version av ett språk(paristuristernas) pidginfranska(på) pidginsedan 1908av eng. pidgin med samma betydelse; ev. av en kinesisk ombildn. av eng. business ’affär(sverksamhet)’