Svensk ordbok 2009, webbversion

pidgin [pid´jin] substantiv, ingen böjning, n-genus ●ofta i sammansättn. bland­språk som hämtar sitt ord­förråd från det ena och sin grammatik från det an­dra av två helt o­likartade språk i kontakt särsk. i sam­band med kontakter av kolonial natur land.språkvet.SYN.synonymblandspråk JFRcohyponymkreolspråk pidginengelska○ibl. äv. försvagat om förvrängd version av ett språk(paristuristernas) pidginfranska(på) pidginsedan 1908av eng. pidgin med samma betydelse; ev. av en kinesisk ombildn. av eng. business ’affär(sverksamhet)’