Svensk ordbok 2009, webbversion

pickup [-ap´el.-up´] substantiv ~en ~er pick·up·en1nålliknande an­ordning ytterst på ton­arm, som löper i grammofon­skivans spår och om­vandlar dess o­jämnheter o.d. till elektriska signaler; i äldre apparater delvis histor.radiotekn.pickupen bör bytas efter 1000 timmarsedan 1931av eng. pick-up med samma betydelse, till pick up ’ta, lyfta upp’ 2liten last­bil trafik.de hyrde en pickup för flyttningensedan 19603ett lantbruks­redskap för upp­tagning av skuret material från marken vanligen an­slutet till maskin, t.ex. skörde­tröska jordbr.sedan åtm. ca 1980