Svensk ordbok 2009, webbversion

pick´nick substantiv ~en ~ar pick·nick·en●ut­flykt med mål­tid i naturen kokk.picknickkorgpicknicksällskapåka på picknick○äv. om en­bart mål­tidende åt sin picknick under en stor ek(på/under/vid) picknickensedan 1853av eng. picnic; av fra. pique-nique med samma betydelse, trol. till piquer ’(att) sticka’ och nique i en äldre bet. ’liten, värde­lös sak’