Svensk ordbok 2009, webbversion
piani´no
substantiv ~t ~n
pian·ino·na●(mindre) piano vars strängar är spända vertikalt
och som därför har liten utsträckning i djupled; numera vanligen kallat ”piano”
musikJFRcohyponymflygel 1
sedan 1847av ita. pianino ’litet piano’; jfr 1piano