Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
peruk·en●löshår som fästs på en stomme som är anpassad till hjässans form
och som i sin tur fästs på hjässan
kläd.när han blivit helt flintskallig började han med peruk○äv. om naturligt hårskämts.läraren drog pojken i perukensedan 1631av fra. perruque med samma betydelse, urspr. ’hår; kalufs’