Svensk ordbok 2009, webbversion

perso`ntrafik substantiv ~en pers·on|­traf·ik·en●transport av personer med hjälp av färd­medel trafik.JFRcohyponymgodstrafik järn­vägarnas an­del av persontrafikenpersontrafik (från ngt) (till ngt), persontrafik (mellan ngra)sedan 1852