Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. personsökarn, plur. ~, best. plur. personsökarna
pers·on|sök·ar·en●signalanordning med vars hjälp en viss eftersökt person kan nås från en central
anv. t.ex. på sjukhus och större företag
delvis histor.radiotekn.○numera mest om mottagardelen av sådan anordning (som t.ex. bärs i bröstfickan)sedan 1954