Svensk ordbok 2009, webbversion

perso`nsökare substantiv ~n äv. vard. personsökarn, plur. ~, best. plur. personsökarna pers·on|­sök·ar·en●signal­anordning med vars hjälp en viss efter­sökt person kan nås från en central anv. t.ex. på sjuk­hus och större före­tag delvis histor.radiotekn.○nu­mera mest om mottagardelen av så­dan an­ordning (som t.ex. bärs i bröst­fickan)sedan 1954