Svensk ordbok 2009, webbversion

perso´nligen adverb pers·on·lig·en●i egen person Nollöver­befälhavaren var personligen när­varandechefen ville personligen ut­föra kontrollen○äv. försvagat, ibl. som ren markering el. för att förtydligaför egen del jag vet att inte alla håller med, men personligen an­ser jag ...sedan 1488Stockholms Stads Jordebok 1474–1498fornsv. personliga