Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
pers·on|kemin●obestämda psykologiska faktorer som bestämmer hur (vissa) människor trivs med varandra
vard.sociol.det var egentligen inget fel på den nye direktören men personkemin fungerade inte mellan honom och styrelsenpersonkemin (mellan ngra), personkemin (med ngn)sedan 1984