Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
pers·oni·fi·er·ar●utgöra konkret uttryck eller symbol för
ngt abstrakt; vanligen om person
af.språkvet.JFRcohyponymförkroppsligacohyponyminkarnera
ordningsmakten personifierad av en poliskommissarieNN kom att personifiera det norrbottniska kulturlivet○ibl. ngt försvagat i uttryck för att ngn i mycket hög grad har en viss egenskaphon var godheten personifierad○äv. i fråga om (poetisk) framställning av föremål el. abstrakt företeelse som en personi frasen ”Förnuftet segrade” är ”Förnuftet” personifieratpersonifiera ngtsedan 1779av fra. personnifier med samma betydelse; till person
Subst.:vbid1-278685personifierande,
vbid2-278685personifiering;
personifikation