Svensk ordbok 2009, webbversion

personifie´ra verb ~de ~t pers·oni·fi·er·ar●ut­göra konkret ut­tryck eller symbol för ngt abstrakt; vanligen om person af.språkvet.JFRcohyponymförkroppsligacohyponyminkarnera ordnings­makten personifierad av en polis­kommissarieNN kom att personifiera det norr­bottniska kultur­livet○ibl. ngt försvagat i ut­tryck för att ngn i mycket hög grad har en viss egenskaphon var godheten personifierad○äv. i fråga om (poetisk) fram­ställning av före­mål el. abstrakt före­teelse som en personi frasen ”Förnuftet segrade” är ”Förnuftet” personifieratpersonifiera ngtsedan 1779av fra. personnifier med samma betydelse; till person Subst.:vbid1-278685personifierande, vbid2-278685personifiering; personifikation