Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pers·on·al·en●(sammanfattningen av) samtliga anställda på en arbetsplats
särsk. på arbetsplats med arbete av kontorskaraktär; ibl. i viss mots. till ledning
admin.arb.yrk.personalavdelningpersonalbristpersonalstyrkaextrapersonalservicepersonalsjukvårdspersonaladministrativ personalrekrytera personalutöka personalensäga upp personalbrist på personalchefen tackade personalen för dess uppoffrande arbete○i sammansättn. ngn gångperson-
personalunionsedan 1814bildat till lat. persona´lis ’personlig; person-’; se person
Ordet personal är ett kollektiv, dvs. det betecknar en grupp men står i ental. Det händer att sådana ord ”individualiseras”; ett exempel är polis. Också personal individualiseras i vissa sammanhang: föräldrar som utnyttjar barnomsorgen hör ibland vi är bara tre personal på avdelningen i dag. Det är lätt att förstå att man hellre använder ordet personal än personer, eftersom man säkert vill betona yrkesfunktionen, och någon annan övergripande beteckning kanske inte finns. Men då borde det kanske hellre heta tre personaler (jfr tre poliser). Tre personal kan betecknas som en fackspråklig avvikelse från allmänna språkregler. Som sådan är den förståelig och fyller ett behov, men det är inte så lyckat att använda uttrycket i allmänspråkliga sammanhang. Jämför stilruta för gisslan.