Svensk ordbok 2009, webbversion
persifle
´
ra
verb
~de ~t
per·sifl·er·ar
●
förlöjliga
mindre brukl.
komm.
persiflera ngn/ngt
sedan 1790
av fra.
persifler
med samma betydelse, till
siffler
’vissla’
Subst.:
vbid1-278486
persiflerande
,
vbid2-278486
persiflering
;
persiflage