Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
per·mut·at·ion·en●sätt (bland flera möjliga) som elementen i en matematisk mängd är ordnade på
mat.av 2 element (a,b) finns det 2 permutationer: a,b och b,a○äv. om ändring av ordningen hos elementen i sådan mängdpermutation (av ngra)sedan 1805av lat. permuta´tio ’ändring; byte’; jfr mutation