Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
el.
percussionpercussion
[pörka∫´en]ingen böjning, n-genus
per·kuss·ion·en, per·cuss·ion●vanligen i formenperkussion
en metod att genom knackning på kroppsytan bestämma underliggande organs storlek och beskaffenhet
med.tekn.perkussionshammareperkussionsljud○äv. mus.ofta i formenpercussion
slagverk
perkussionsinstrumentsångerskan ackompanjerades av tre killar på gitarr, synt och percussionperkussion (av ngn/ngt)sedan 1837av lat. percuss´io ’stöt; knackning’