Svensk ordbok 2009, webbversion

perkussion [-∫o´n] substantiv ~en ~er el. percussionpercussion [pörka∫´en]ingen böjning, n-genus per·kuss·ion·en, per·cuss·ion●vanligen i formenperkussion en metod att genom knackning på kropps­ytan bestämma under­liggande organs storlek och beskaffenhet med.tekn.perkussionshammareperkussionsljud○äv. mus.ofta i formenpercussion slag­verk perkussionsinstrumentsångerskan ackompanjerades av tre killar på gitarr, synt och percussionperkussion (av ngn/ngt)sedan 1837av lat. percuss´io ’stöt; knackning’