Svensk ordbok 2009, webbversion

pendyl [pendy´lel.paŋdy´l] substantiv ~en ~er pend·yl·en●vägg- eller bords­ur som drivs av pendel heminr.släkt­fotografierna och pendylen på chiffonjénsedan 1735av fra. pendule med samma betydelse; till lat. pende´re ’hänga’; jfr pendel, pendang