Svensk ordbok 2009, webbversion
pendyl
[pendy´lel.paŋdy´l]
substantiv ~en ~er
pend·yl·en●vägg- eller bordsur som drivs av pendel
heminr.släktfotografierna och pendylen på chiffonjénsedan 1735av fra. pendule med samma betydelse; till lat. pende´re ’hänga’; jfr pendel, pendang