Svensk ordbok 2009, webbversion

pej`la verb ~de ~t pejl·ar1ibl. med partikel, särsk.av, in bestämma riktningen till ngt före­mål e.d., vanligen med hjälp av pejl­skiva el. genom radio­pejling; i förhållande till väder­strecken särsk. sjö.sjö.pejla udden○äv. bildligtan­stränga sig att få syn på ngn/ngt han pejlade in var­enda tjej i lokalenpejla (av/in) ngn/ngt/SATSsedan 1693av lågty., nederl. peilen, pegelen med samma betydelse; till pegel 2bestämma vattenhöjd i tank, last­rum e.d. särsk. sjö.sjö.○äv.mäta vatten­djup pejla djupet○äv. bildligtibl. med partikel, särsk.av (försiktigt) försöka ut­röna pejla (av) stämningenpejla opinions­lägethan försökte pejla djupet av hennes känslorpejla (av) ngtsedan 1678Subst.:vbid1-277219pejlande, pejling