Svensk ordbok 2009, webbversion

patrulle´ra verb ~de ~t patrull·er·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad bevaka (ett om­råde) genom att systematiskt förflytta sig hit och dit in­om det om polis, militär e.d. mil.samh.patrullera (av) ett om­rådeen patrullerande polisbataljonen patrullerade den arabiska sidan av gräns­linjenpatrullera (av) ngtsedan 1659Subst.:vbid1-277031patrullerande, vbid2-277031patrullering