Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
patrull·er·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelseskillnad
bevaka (ett område) genom att systematiskt förflytta sig hit och dit inom det
om polis, militär e.d.
mil.samh.patrullera (av) ett områdeen patrullerande polisbataljonen patrullerade den arabiska sidan av gränslinjenpatrullera (av) ngtsedan 1659Subst.:vbid1-277031patrullerande,
vbid2-277031patrullering