Svensk ordbok 2009, webbversion

patri´cier substantiv ~n, plur. ~ patr·ici·ern●med­lem av gammal och förnäm släkt spec. om med­lem av den äldsta adeln i det antika Rom men äv. all­männare samh.yrk.patricierfamiljpatriciervillamot­sättningarna mellan patricier och plebejerNN, patricier och senator i Lübeck○äv. om person med förnämt upp­trädandeambassadören var en patricier ut i finger­spetsarnasedan 1669av lat. patric´ius ’med­lem av gammal adels­släkt’; till pater