Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
patr·ici·ern●medlem av gammal och förnäm släkt
spec. om medlem av den äldsta adeln i det antika Rom men äv. allmännare
samh.yrk.patricierfamiljpatriciervillamotsättningarna mellan patricier och plebejerNN, patricier och senator i Lübeck○äv. om person med förnämt uppträdandeambassadören var en patricier ut i fingerspetsarnasedan 1669av lat. patric´ius ’medlem av gammal adelssläkt’; till pater