Svensk ordbok 2009, webbversion

pa´tina substantiv ~n pat·in·an●grönfärgad oxidbeläggning på yta av koppar­legering kem.tid.○ofta bildligtut­seende som (på ett till­talande sätt) vittnar om hög ålder ålderns patinastads­kärnan har en speciell patinasedan 1834av ita. patina ’fernissa; patina’; av om­diskuterat urspr.