Svensk ordbok 2009, webbversion
pa´tina
substantiv ~n
pat·in·an●grönfärgad oxidbeläggning på yta av kopparlegering
kem.tid.○ofta bildligtutseende som (på ett tilltalande sätt) vittnar om hög ålder
ålderns patinastadskärnan har en speciell patinasedan 1834av ita. patina ’fernissa; patina’; av omdiskuterat urspr.