Svensk ordbok 2009, webbversion

par`vel substantiv ~n parvlar parvl·ar●liten pojke vard.yrk.den lille parveln traskade med bestämda steg mot dammen med brödpåsen i handensedan 1884jfr fornsv. parver och sv. dial. pirvel, purvel, parvel; ev. till lat. par´vulus ’liten; litet barn’