Svensk ordbok 2009, webbversion

pa`rning substantiv ~en ~ar par·ning·en●det att para (sig) psykol.hopparning○särsk.det att ut­föra köns­akt särsk. i fråga om djur men ibl. äv. i fråga om människor parningsaktparningsdriftparningslekparning (med ngn/ngt), parning (mellan ngra)sedan 1750till para