Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
par·ning·en●det att para (sig)
psykol.hopparning○särsk.det att utföra könsakt
särsk. i fråga om djur men ibl. äv. i fråga om människor
parningsaktparningsdriftparningslekparning (med ngn/ngt), parning (mellan ngra)sedan 1750till para