Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
parnass·en●ofta best. f. sing.
högsta litterära nivå som uppnås bara av de främsta diktarna
ofta i ett land
högt.; ibl. iron.admin.litt.vet.relig.ett romantiskt geni som besteg parnassen redan i unga år○äv. om motsvarande grupp diktareen experimenterande lyriker som förhånades av parnassensedan 1672till Parnassos, namn på berg i Grekland, helgat åt Apollon och sånggudinnorna