Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´-]
verb ~de ~t
park·er·ar●placera (fordon) på särskild uppställningsplats
vanligen i avsikt att därefter lämna det
trafik.felparkerafickparkeraparkera cykelnde parkerade bilen bakom husetdet var inte lätt att parkera mellan de båda lastbilarna○ngn gång äv. om fordonetplaceras på särskild uppställningsplats
bilen körde in och parkerade på gården○äv. med avs. på andra företeelserplacera
under viss tid
hunden stod parkerad framför Konsumhan hade parkerat sin väska på bänken○ibl. äv. om person, lag e.d.vara placerad
på viss plats i tävling e.d.
laget parkerar i toppen av tabellenparkera (ngt) (ngnstans)sedan 1914av fra. parquer med samma betydelse, till parc i bet. ’uppställning av artilleri’; jfr park
Subst.:vbid1-275760parkerande,
parkering