Svensk ordbok 2009, webbversion

pa´ria substantiv ~n, plur. parior äv. ~s pari·an●ofta koll. med­lem av en av de lägsta och minst aktade kasterna i Indien samh.sociol.yrk.○ibl. o­egentligt om kast­lös person i Indien○ofta ut­vidgatperson som till­hör ngn av de mest ring­aktade och sämst ställda grupperna i sam­hället el. in­om annan organisation e.d. pariastämpelde mental­sjuka betraktades som sam­hällets pariasedan 1794till tamil paraiyan, eg. ’trum­slagare (genom arv)’, namn på den största av de lägre kasterna i södra Indien