Svensk ordbok 2009, webbversion

paralyse´ra verb ~de ~t para·lys·er·ar1vanligen perf. part. orsaka full­ständig förlust av rörelse­förmågan hos med.SYN.synonymförlama benet var paralyseratparalysera ngn/ngtsedan 1850till paralys 2ofta perf. part. orsaka till­fällig förlust av handlings­förmågan hos ngn psykol.SYN.synonymlamslå skräcken paralyserade demhon stirrade paralyserad på ormen○äv. bildligtde höga räntorna paralyserade landets ekonomiparalysera ngn/ngtsedan 1829Subst.:vbid1-275468paralyserande, vbid2-275468paralysering; paralys (till 1)