Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
para·lys·er·ar1vanligen perf. part.
orsaka fullständig förlust av rörelseförmågan hos
med.SYN.synonymförlama
benet var paralyseratparalysera ngn/ngtsedan 1850till paralys
2ofta perf. part.
orsaka tillfällig förlust av handlingsförmågan hos
ngn
psykol.SYN.synonymlamslå
skräcken paralyserade demhon stirrade paralyserad på ormen○äv. bildligtde höga räntorna paralyserade landets ekonomiparalysera ngn/ngtsedan 1829Subst.:vbid1-275468paralyserande,
vbid2-275468paralysering;
paralys (till 1)