Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
parall·ell·ism·en1långtgående överensstämmelse
mellan två företeelser
komm.parallellismen mellan den kyrkliga och den profana utvecklingen under medeltidenparallellism (mellan ngra), parallellism (med ngt)sedan 18122ett (retoriskt) stildrag som utmärks av att en och samma tanke uttrycks med två på varandra följande fraser med olika ord men likartad uppbyggnad
språkvet.parallellismen i Bibelns ”ett barn varder oss fött, en son bliver oss given”sedan 1785