Svensk ordbok 2009, webbversion

parallellis´m substantiv ~en ~er parall·ell·ism·en1långt­gående överens­stämmelse mellan två före­teelser komm.parallellismen mellan den kyrkliga och den profana ut­vecklingen under medel­tidenparallellism (mellan ngra), parallellism (med ngt)sedan 18122ett (retoriskt) stil­drag som ut­märks av att en och samma tanke ut­trycks med två på var­andra följande fraser med o­lika ord men likartad upp­byggnad språkvet.parallellismen i Bibelns ”ett barn varder oss fött, en son bliver oss given”sedan 1785