Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
parall·ax·en●vinkeln mellan de riktningar som man ser ett (avlägset) föremål i från olika punkter
astron.○ofta äv. om själva fenomenetparallaxen kan utnyttjas för bestämning av avståndet till himlakroppareftersom sökaren och objektivet inte sammanfaller får man se upp med parallaxensedan 1837av grek. parall´axis ’omväxling; förändring’