Svensk ordbok 2009, webbversion
paragon
[
-gå
´
n
]
substantiv
~en ~er
para·gon·en
1
en stor boktrycksstil
bok.
sedan 1815
ur ita.
paragone
’jämförelse; mönster’, till
paragonare
’jämföra’; av grek.
parakona
´
n
’vässa’
2
typ av svart marmor
matrl.
sedan 1855