Svensk ordbok 2009, webbversion

paragon [-gå´n] substantiv ~en ~er para·gon·en1en stor boktrycksstil bok.sedan 1815ur ita. paragone ’jäm­förelse; mönster’, till paragonare ’jäm­föra’; av grek. parakona´n ’vässa’ 2typ av svart marmor matrl.sedan 1855