Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
para·dis·et●underbar plats
som (i ngt avseende) har de bästa tänkbara egenskaper
relig.SYN.synonymeldorado
friluftsparadissemesterparadisden nya lekplatsen var ett paradis för barnenbadorten är ett paradis för turister○äv. om underbart, njutningsfyllt tillståndbarndomens mytiska paradisen kopp te och en god bok ― det var paradis nog för henne○urspr. om flera platser el. tillstånd i den kristna föreställningsvärlden, dels om Edens lustgård, där de första människorna tänktes ha bott, dels äv. om de saligas hemvist efter dödenAdam och Eva drevs ut ur paradisetden fromma änkan var övertygad om att hennes man hade kommit till paradiseten orm i paradisetseorm
sedan 1000-taletrunsten, Täby, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform baratis, fornsv. paradis; av grek. parad´eisos ’paradis; fruktträdgård’; av persiskt urspr.
Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.Bibel 2000, Lukas 23:43 (Jesu ord till den botfärdige rövaren, strax före bådas död på korset)