Svensk ordbok 2009, webbversion

parade´ra verb ~de ~t par·ad·er·ar●marschera (eller vara upp­ställd) i parad samh.seseparad 1 heders­vakten paraderade fram­för slottet○ibl. äv. i fråga om annan ordnad förflyttning, spec. i tävlings­sammanhanghan var så över­lägsen att han kunde paradera in i målparadera (ngnstans)sedan 1717Subst.:vbid1-275254paraderande, vbid2-275254paradering; parad