Svensk ordbok 2009, webbversion

pa`ra verb ~de ~t par·ar1vanligen perf. part. el. med partikelnihop förena två före­teelser som inte naturligen hör i­hop Nollin­bilskhet, parad med dumhetdet är inte så lätt att para i­hop kristendomen och rationalismen○äv.föra samman till (naturligt) par para i­hop middags­gästernapara (ihop) ngn/ngt med ngn/ngt, para (ihop) ngrasedan 1686till 1par 2låta (djur) ut­föra köns­akt vanligen i fortplantningssyfte zool.para tjuren och kviganpara (ihop) ngt med ngt, para (ihop) ngrasedan 1855Subst.:vbid1-275214parande, parning