Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
par·ar1vanligen perf. part. el. med partikelnihop
förena
två företeelser som inte naturligen hör ihop
Nollinbilskhet, parad med dumhetdet är inte så lätt att para ihop kristendomen och rationalismen○äv.föra samman till (naturligt) par
para ihop middagsgästernapara (ihop) ngn/ngt med ngn/ngt, para (ihop) ngrasedan 1686till 1par
2låta (djur) utföra könsakt
vanligen i fortplantningssyfte
zool.para tjuren och kviganpara (ihop) ngt med ngt, para (ihop) ngrasedan 1855Subst.:vbid1-275214parande,
parning