Svensk ordbok 2009, webbversion

panteis´m substantiv ~en pan·te·ism·en●en religiös upp­fattning som hävdar att gudomen är när­varande över­allt i världen och genom­tränger minsta del av den relig.JFRcohyponymdeismcohyponymteism sedan 1786till pan- och grek. theos´ ’gud’