Svensk ordbok 2009, webbversion

pan`ta verb ~de ~t pant·ar1lämna som pant i ut­byte mot lån (särsk. av pengar) vard.ekon.SYN.synonympantsätta han var helt pank och blev tvungen att panta sin guld­länk○i ett samman­hang äv.lämna till­baka (tom­flaska) i ut­byte mot mindre summa pengar barnen pantade flaskor i affärenpanta ngt, panta (på ngt)sedan 1584fornsv. panta 2ta emot som pant mindre brukl.ekon.panta ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-274801pantande, vbid2-274801pantning