Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
pan·ik·en●plötslig, besinningslös skräck
som drabbar enstaka person el. (ofta) hel folkmassa och medför impulsiva reaktioner
psykol.sociol.panikreaktionpanikstämningfå panikråka i panikdrabbas av panikgripas av panikfolk flydde i panikdet utbröt panik i varuhuset när någon ropade ”Elden är lös”○äv. försvagatmycket nervös stämning
panik på börsenregeringen greps av panik och drog tillbaka förslaget○äv. om anledning till oro, brådska e.d.vard.det är ingen panik ― vi har flera timmar på oss(råka) i paniksedan 1865av fra. panique med samma betydelse; till panisk