Svensk ordbok 2009, webbversion

pani´k substantiv ~en pan·ik·en●plötslig, besinnings­lös skräck som drabbar en­staka person el. (ofta) hel folk­massa och med­för impulsiva reaktioner psykol.sociol.panikreaktionpanikstämningfå panikråka i panikdrabbas av panikgripas av panikfolk flydde i panikdet ut­bröt panik i varu­huset när någon ropade ”Elden är lös”○äv. försvagatmycket nervös stämning panik på börsenregeringen greps av panik och drog till­baka för­slaget○äv. om an­ledning till o­ro, brådska e.d.vard.det är ingen panik ― vi har flera timmar på oss(råka) i paniksedan 1865av fra. panique med samma betydelse; till panisk