Svensk ordbok 2009, webbversion
pa`nflöjt
substantiv ~en ~er
pan|flöjt·en●ett enkelt blåsinstrument som består av ett antal intill varandra hopfästa rör med successivt avtagande längd
anv. sedan urminnes tider
musiken romantisk bild av en herde spelande på panflöjtsedan 1839till grek. Pan, namn på skogs- och herdegud