Svensk ordbok 2009, webbversion

pa`nflöjt substantiv ~en ~er pan|­flöjt·en●ett enkelt blås­instrument som består av ett an­tal in­till var­andra hop­fästa rör med successivt av­tagande längd anv. sedan ur­minnes tider musiken romantisk bild av en herde spelande på panflöjtsedan 1839till grek. Pan, namn på skogs- och herdegud