Svensk ordbok 2009, webbversion

pal`tor substantiv, plur. palt·or●gamla, slitna klädes­plagg vard.kläd.luffarens trasiga paltor○ibl. om (enklare) klädes­plagg i all­mänhetpå med paltorna nu, pojkar!sedan 1529Historia Trojanajfr fornsv. palta, ack. plur. ’stycke, bit’; jfr även no. paltre ’trasa’, lågty. palte ’trasa’; av o­visst urspr.; ev. besl. med palt