Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
palt·or●gamla, slitna klädesplagg
vard.kläd.luffarens trasiga paltor○ibl. om (enklare) klädesplagg i allmänhetpå med paltorna nu, pojkar!sedan 1529Historia Trojanajfr fornsv. palta, ack. plur. ’stycke, bit’; jfr även no. paltre ’trasa’, lågty. palte ’trasa’; av ovisst urspr.; ev. besl. med palt