Svensk ordbok 2009, webbversion

pall`a verb ~de ~t pall·ar1vanligen med partikel, särsk.under, upp sätta stöd under upp­rest el. upp­lyft före­mål Nollpalla upp det lutande skåpet med ett par klossarpalla under båtenpalla (under/upp) ngtsedan 1887till pall 1 2ha till­räcklig styrka för att inte bryta samman på grund av på­frestningar e.d. vard.komm.palla för tryckethan pallar inte för en smäll tillledningarna pallar inte för än­nu en kall vinterpalla (för ngt)sedan 1912till pall 5 3knycka vard.Nollde pallade äpplen i grannens träd­gårdpalla ngtsedan 1898Subst.:vbid1-274302pallande, vbid2-274302pallning