Svensk ordbok 2009, webbversion

paj`sare substantiv ~n äv. vard. pajsarn, plur. ~, best. plur. pajsarna pajs·ar·en●(o­bestämd) pojke eller man starkt vard.psykol.yrk.vad är han för en pajsare?sedan 1924till sv. dial. pais ’litet barn; o­styrig pojke; stackare; fattig bonde’