Svensk ordbok 2009, webbversion

paj`a verb ~de ~t paj·ar1(plötsligt) upp­höra att fungera vard.Nollbilen pajade○äv. om abstrakta före­teelserbryta samman hela planeringen pajadepajasedan 1966av romani pagra, pasja ’bryta sönder, förstöra’ 2få att upp­höra att fungera vard.Nollkör försiktigare, annars pajar du bilen○äv. med avs. på abstrakta före­teelserfå att bryta samman paja projektetpaja ngtsedan 1969Subst.:vbid1-274081pajande