Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
o|änd·lig·het·en●vanligen best. f.
tänkt tal som är större än varje tal som kan uttryckas matematiskt
utstr.när x går mot oändligheten går funktionsvärdet mot 0○äv.oändlig utsträckning
universums oändlighet○äv. i abstrakta uttryck med viss anknytning till tidvad som orsak och verkan kan vi diskutera i all oändlighetsedan 1520-taletJungfru Marie Psaltarefornsv. oändelikhet