Svensk ordbok 2009, webbversion
[oså´n]
substantiv ~et
oz·on·et●en giftig, skarpt luktande form av syre
som i atmosfären bildas genom ultraviolett bestrålning och därigenom hindrar sådan att i alltför stor utsträckning nå jordytan
ämne.ozonmättadozonskiktförr trodde man att ozon var nyttigt att andas inmarknära ozon som skadar träd och växtersedan 1841av ty. Ozon med samma betydelse; till grek. oz´ein ’lukta’