Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n oxtungor
ox|tung·an1tunga av nötkreatur
särsk. som maträtt
Nollrimmad oxtungasedan ca 15552en strävbladig ört med lansettlika blad och knippen av först rödvioletta, sedan violettblåa blommor
i den grenade stjälktoppen
bot.SYN.synonymtungört
oxtungan kallas också ”trollögon”sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. yxna tunga