Svensk ordbok 2009, webbversion

ox`tunga substantiv ~n oxtungor ox|­tung·an1tunga av nöt­kreatur särsk. som mat­rätt Nollrimmad oxtungasedan ca 15552en sträv­bladig ört med lansettlika blad och knippen av först rödvioletta, sedan violettblåa blommor i den grenade stjälktoppen bot.SYN.synonymtungört oxtungan kallas ock­så ”trollögon”sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. yxna tunga