Svensk ordbok 2009, webbversion

o`värdig adjektiv ~t o|­värd·ig●inte god nog i ngt av­seende, t.ex. moraliskt el. socialt admin.allmän värderingJFRcohyponymföraktlig hon kände sig ovärdig sin plötsliga upp­höjelsehan kände sig ovärdig henne(ngn) ovärdig, ovärdig (ngn/ngt)sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ovärþogher